Såg till att jag föddes. In i en omtumlande värld med två osäkra föräldrar som inte älskade varandra. Han gifte sig med henne för att reta sin mamma. Hon gifte sig med honom för att kanske komma hemifrån.
Ur detta miserabla äktenskap kom också två barn. Jag och min bror. Sedan ökades skaran på med diverse halvsyskon (hemskt ord det där) med diverse andra mammor och pappor.
Här är jag idag, 43 år senare, just börjat förlåta mina föräldrar och acceptera att de är som de blev och att ingen kan göra något åt det. Förutom de själva. Och det vill de nog inte. Och jag ler lite, rycker på axlarna och suckar.
Det har varit en hård och tuff väg, ännu ibland, men jag hade inte varit den jag är idag om inte mina föräldrar varit dem de är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar