Har ju som sagt rökt vid två tillfällen sen jag slutade. Inget jag är stolt över. Känner mig ledsen och arg på mig själv. Pappas ord ekar i huvudet "Den första anledningen till att sluta är ju hälsan". Jag ser honom framför mig när han sitter där, i sin lilla halmhatt à la Cuba, i trädgården och med kaffekoppen bredvid och en blick som säger att han är långt borta.
Det som gör att just den kommentaren biter, är inte just det han säger, utan stunden vi satt där och hans tankfull uttryck. Inte riktigt lycklig, inte helt tillfreds och lite bekymrad.
Men, jag sparkar inte mig själv, utan fortsätter :-D
